jisses vilken stöttande vän jag har! Pratade nyss i telefon med Mattias, han berättade hur full han hade varit igår och hur gott det hade varit när han hade käkat pizza! Idag skulle han minsann käka kioskmat och frågade om han och jag skulle ut på bånken ikväll, han skulle betala allt!! Ironi eller inte - elakt ändå! Fyfan. 

Hungerkänslorna är inte lika starka som igår, idag kurrar magen inte lika mycket utan värker mer. Om ett par dagar är det nog lugnt och kanske kan fokusera på annat än just min hunger. 

Mår allmänt kasst idag så hoppas det blir en bättre morgondag, vilket det förhoppningsvis blir då Natalie från Vallåkra kommer! Yeeeey! Vi pratade i telefon i nästan 4 timmar inatt så det ska bli sjukt skoj att träffa henne igen och hon följer med som stöd till Landskrona på måndag där det väntas inskrivning till operationen, en jävla massa blodprover, EKG och träffa Narkosläkaren / dietist och allt du kan tänka dig. Är inte alls lika nervös som i torsdags. Det är bara till att köra nu! Det enda negativa är att jag skall vara i Landskrona 07.30 på morgonen.. Gissa när jag behöver åka härifrån? 05.09 går bussen härifrån! ååååååh så skoj! Sån bitterfitta jag är. haha.

Pratade förresten med Jessica imorse, vi pratar typ varje dag. Önskar vi bodde närmare varandra. Hennes mamma hade sagt iallafall att hon vart jätte glad för min skull och att hon var super stolt över mig. Det värmde i hela mig. Nu är jag mer övertygad att detta är det enda rätta. Nu kör vi. Nu är det all in! (med en jävla massa klagande från min sida)