Inatt var du i mina drömmar igen. Fullt levande. Med tjockt hår och tjock mage. Dina slitna ecco skor och din vinter jacka som följt med i många år. Du var precis som du var för 2 år sen. Jag grät för att du bara gick förbi mig. Du såg inte mig. Du titta inte ens åt mitt håll. Men ändå kändes du så verklig. Precis som att du faktiskt levde igen. Helvete vad jag saknar dig. 11 dagar till så är det din årsdag. 1 år. Ett helt jävla år utan dig. Förstår inte hur jag har kunnat andas utan dig. Vara utan dig i ett helt år. Är lite smått orolig för hur årsdagen kommer vara känslomässigt, men ja kommer vara hos dig. Om det så är det sista jag gör. Du fattas mig. Du tog en del av mig med dig till himlen. Jag älskar dig och saknar dig så det gör ont i varenda del av mig, min kämpe.