gaaah, förlåååt!! Jag steg upp ap tidigt imorse, okej inte tidigt för hårt arbetande människor men för en livsnjutare. Steg in i duschen som en jävla zombie och begav mig till stadsbussen som tog mig till centralen och hoppade på bussen mot österlen.

 Alltså ni får tro på detta om ni vill men det är fan sant detta alltså. Jag hade grymt ont i magen på bussen, inte nervös eller något sånt. Men typ magknip. Men såfort jag såg havet innan brösarp och jag insåg jag äntligen var på österlen igen försvann det. putsväck. så jävla sjukt! Jag förstod och förstår fortfarande inte. Jag kunde inte sluta titta på alla rapsfält som slagit ut och det är gult överallt och jag satt med ansiktet uppklistrat på rutan i bussen när vi körde igenom kivik. Det var som tiden stått stilla.

Helvete vad jag saknar att bo i kivik. Inte speciellt mycket på bokekull för som jag sagt en miljon gånger innan så är bokekull ingenting utan pappa. Men närheten till havet, stiga ut genom dörren och nå paradiset. Jag kollade såklart in på min gata när bussen körde förbi och typ 1000 minnen spelades förbi. När det tog mig nästan en halvtimme att gå från jessica som vanligtvis tar typ 1 min att gå men tog längre tid för jag gick med kryckor och hur jääääävla arg jag var, haha. När vi möttes vid hanö och smygrökte när vi var yngre, alla gånger man gått på gatan med tårarna rinnandes från sina kinder och hoppas att ingen skulle se, promenaderna på nätterna och på dagarna påväg ner till piren för att möta upp sina vänner. och inte för att tala om hur många gånger man gått där när man varit sjukt full och vinglat över hela vägen hem, haha. Festerna hos lundqvist när vi vart 17-18 år är det inte mycket som klår. Alla miljontals gånger man åkt där med epor, även vanlig bil också dag som natt, spela så hög musik som möjligt för att störa grannarna när man körde förbi. Jag var en riktig rebell när jag var yngre. Det slog mig att trots att jag har växt upp utan en mamma och med en pappa som inte alltid var som en riktig pappa "skulle" vara men ändå gjorde sitt bästa (som jag aldrig insåg då.) så har jag haft en förbannad bra uppväxt i kivik och jag skulle aldrig någonsin vilja byta den med någon. Som jag sagt innan och jag säger det igen, det är kivik jag älskar för det är därifrån jag kommer och det är där jag hör hemma.   

nu kom jag helt bort mig. Jag åkte iallafall till Simrishamn där Jessica mötte upp mig på stationen och så stack vi o fikade i typ två timmar, satt ute och jag bara njöt. av både sällskapet, av solen och av att vara på österlen. haha så lame jag är. men det är sjukt vad jag saknar österlen. Gick lite på stan och stack sedan hem till henne och johan där vi gjorde det vi brukar göra, skratta. haha. Tiden flög iväg och jag tog bussen hem hit 17.22 Dryg jävla bussresa från rese hem hit, dryga "fulla" fjortisar som höll en folköl i handen lixom, haha.

Nä, nu sitter jag och snackar med både Jaegers och bobsan på facebook och mattias smsar så jag får koncentrera mig på det. Men jag är så jäääävla sugen på att slänga ihop en sån riktig fet fest där ALLA gamla vänner kommer! Alla från stan och småbyar överallt och kivik såklart. Gaaah, hade varit så kul!

Nae, får planera det senare.

Pusss så länge.