Somnade inte förrän halv 6 imorse, vänt på dygnet igen.. Vaknade ganska sent då kajsa kommer instormade och säger att nu får det vara nog.. schysst kompis ha? haha. Vi har inte gjort för mycket idag, kajsa vart inne en runda i stan och jag halvsov på soffan. haha jag är så sjukt trött om dagarna för jag går lägger mig as sent och sover inte mer än 5-6 timmar. Och så slutar det alltid på kvällarna att kajsa lägger sig 10-11 och jag sitter uppe ännu längre för jag fastnar framför datorn..

Har iallafall hjälpt kajsa tenta plugga ikväll, förstår inte ett enda dugg av hennes papper så försökte mer leka duktig men pratade med min syster i typ lite mer än en timme, jag rensade lådor och jag försökte fylla i min tomma kalender, så mycket till hjälp var jag inte, haha.

vet att det inte kom upp någon dagens igår men jag kände att jag ville ha allt sagt som jag bar inom mig så därav det senaste inlägget. Så det kommer upp en dagens strax!

Måste faktiskt säga att det var väldigt länge sen, eller faktiskt innan pappa blev sjuk som jag mådde såhär bra som jag gör just nu. När pappa gick bort trodde jag det skulle ta flera år innan jag klarade av att tänka framåt. Att det finns faktiskt ett liv jag måste leva. Dom första månaderna kunde jag verkligen inte se att jag skulle leva vidare utan pappa. Det gick lixom inte. Hur hårt jag ändå försökte, att se mig leva ett år framåt gick inte. Ett svart hål såg jag. Döden såg jag. Jag trodde att döden var det enda alternativet jag hade. Jag ville till pappa, jag var tvungen att komma till pappa. Med dessa tankarna ville jag inte vara själv men samtidigt ville jag inte ha folk runt omkring mig. Jag drog mig för att gå utanför dörren och svarade helst inte i telefonen och kom på massor av undanflykter för att svara. Jag stängde många människor ute för jag ville inte vara ett problem för någon. Jag ville definitivt inte träffa människor på byn för jag fick för mig att dom kollade extra på mig, vilket jag fortfarande kan få för mig när jag är i kivik, men det rör mig inte så mycket mer. Det värsta är att få sympati ögon, fan vad jag hatar det. Jag vet inte hur många nätter jag grät och kvävde skrik, hur många gånger jag försökte tvinga mig in i pappas rum för att plåga mig själv, lukta på hans kudde för att få lukta hans lukt, en sista gång. Jag har fortfarande hans sovtröja han fick av mig från usa kvar, den luktar fortfarande lite pappa så när jag får en riktig pappa saknad går jag och luktar på den, för att få känna lite trygghet.

När jag sakta men säkert börja komma ur min koma och försöka tvinga mig tänka positivt, först att få en lägenhet här uppe och komma ifrån lägenheten i kivik jag älskat med hela mitt hjärta men alldeles för smärtsamt att bo kvar, fantastiskt stöd från mina vänner och peppande ord har lett mig till hur jag mår i dagsläget. Jag mår bra, jag mår fantastiskt bra som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Med detta säger jag inte att jag inte kommer komma ner i svackor igen, pappas bortgång är fortfarande väldigt färskt och fortfarande väldigt smärtsamt att tänka på. Varenda kväll kommer scener från sjukhuset upp, från begravningen, från att se han död i kistan, från tiden innan han var sjuk och framförallt får jag för mig för jämnan att jag måste ringa pappa. Han kommer alltid finnas i mina tankar och dessa scener kommer för alltid att spelas upp i huvudet. Jag kommer ha många nätter som jag kommer gråta mig till sömns och jag kommer säkert bryta ihop men att må som jag mår just nu är ett stort steg för mig.

Om 10 dagar är det 5 månader sen och jag kan ärligt talat inte förstå vart tiden har tagit vägen. En bit av mig dog samma sekund pappa gick bort och jag kommer alltid betrakta honom som en av dom starkaste människorna jag känt. Jag saknar han varenda sekund, varenda minut, varenda dag, varenda vecka och varenda månad, det är något som fattas mig. Men jag måste leva vidare, mitt liv kan inte vara still mer. Jag vet att varenda håll jag går är pappa med mig och jag är ganska säker på att han är stolt över mina val jag gjort på sistonde.

Jag kommer föralltid älska honom och jag kommer berätta för mina barn hur deras morfar kämpade för mig när jag var liten. Jag kommer berätta för mina barn hur stolt deras morfar var för hans barnbarn och hur mycket han älskade dom.

Med detta skrivit har jag bara en sak kvar att skriva.

Kom aldrig och säg till mig att jag inte sörjer min pappas bortgång, kom aldrig och säg att jag inte saknar eller älskar honom för att jag inte pratar lika ofta om honom. För här är beviset, här står allt jag hållt inom mig.

Älska och ta hand om varandra, glöm inte att säga hur mycket din kompis, din partner, dina föräldrar eller syskon betyder för dig. Det var precis att jag hann säga det till min pappa för vi vet aldrig vad som väntar imorgon.

Hej bloggen!

Skit sugig uppdatering i know.. Men igår gick vi upp alldeles för tidigt förhållande till tiden vi somnade.. haha, men det vart bara att klä på oss för att åka in till stan och hälsa på kajsas bror och flickvän och där stannade vi hela dagen! Riktigt trevlig och förbannat kul men kvällen kom och vi fick skjuts av kajsas bror hem hit, middag sen såg vi film.. som vanligt!

Idag blev det en kvick dusch då kajsa säger " jag har slutat skolan, är du klar så vi kan åka in till stan?" Där låg jag halv sovande i soffan och lukta bajs typ.. Kuk skånetrafiken börjar ju med kontantfritt den 1 juni så nu har jag fått smälla 200 spänn på ett jävla rabattkort bara för att kunna åka in till stan. Köpte ju ett sånt där zon kort inom kristianstads kommun förra månaden men det gick ut idag och Så värst mycket har jag inte tjänat på det så det mest ekonomiska var väll att köpa ett jävla jojokort. ännu ett kort att hålla koll på med andra ord..

Nåja, vi stack in till stan där vi fick handlat en halv studentpresent. 1 ½ studenpresent av 3 är med andra ord fixat! Och sen har vi inflyttningspresent till kajsa.. och födelsedagspresent till Ella... fan alltså, jag mår dåligt bara av att tänka på summan, haha. Tur sickan har en plan. ;) fan, nu kom jag av mig igen!

Vi tog varsin öl när Sveriges radio hade någon konsert på lilla torg, vattnades i munnen när jag såg en dricka öl så vart bara tvungen. Vi stack hem, lagade mat och sen helt plötsligt började det banka som fan på balkongdörren och vilka vart inte den om inte finaste Mattias och Hampus. Överraskning till tusen. (Fastän Ola råka försäga sig innan så vi visste det egentligen, haha.) Men det är såna där små saker som kan göra en så sjukt glad. vad jag älskar det.

Har glömt ringa min syster och min farbror som jag hade tänkt idag också.. Slängde iväg ett sms till min farbror men får ringa mia imorgon istället. Och jag har även betalat den största räkningen i mitt liv! Sexpartyt pengarna skulle in idag och jag har fått in alla pengar från dom som beställde så egentligen vart det inte bara mina pengar men rätt gött när man hade nära 5 000 på mitt sparkonto.. haha!

Nä, en dagens kanske..

Fick sån jävla flashback nyss. Flashback från den 5 Januari iår.. Sover i sängen, var jävligt trött då min kropp inte ville att jag skulle sova natten till den 5, la mig inte förrän 6 på morgonen och kajsa ringde lite i 8a men jag svarade inte.. lite över 8 ringer hem telefonen, ser att det är mias nummer och det var precis som min kropp frös till is. Jag svarar och hör hur min syster gråter i andra sidan av telefonen och säger till mig att läkarna har ringt till henne, pappa har blivit mycket sämre och att vi måste in. nu, läkarna vet inte ens om pappa kommer överleva den kommande natten. Gråter inte ens, lägger på. Ringer upp Kajsa och storbölar. dom förstår först inte för dom skriker i telefonen att dom är äntligen i sverige igen, jag svarar med att pappa är döende och att vi måste in nu. min svägerska ringer och säger att hon är påväg att hämta mig. Den halvtimmen var fruktansvärd, mitt huvud sa att jag skulle göra en massa saker innan hon kom men mina ben gick bara runt i cirklar. Mina tankar flög runt i huvudet likt en orkan. Tårarna slutade aldrig att rinna, inte i bilen dit heller. Den längsta bilturen i hela mitt liv. Försöker ringa Mattias men han svarar inte. Väl på sjukhuset möter vi upp min syster och hennes man, min bror är på ett möte. Vi blir inte insläppta direkt, längsta minuterna i mitt liv. Tillslut öppnar dom dörren till avdelningen och säger att pappa blivit lite bättre. Att stiga in på pappas rum var det värsta jag någonsin har gjort. Människan jag träffade en vecka tidigare var försvunnen. Nu låg där ett kolli, som hade syrgas. som var ask grå i hyn och som inte ens kunde prata eller kolla på oss. Jag fick inget stopp på tårarna, jag ville bara fly, fly från vad som skulle komma.

så jävla dålig jag varit på att blogga idag.. tror det är pga det lilla missförståndet mellan mig och bloggplatsen igår.

Jag och kajsa stack iallafall in till stan i eftermiddags och hyrde några filmer, väl hemma åt vi räkor med vitlöksbröd.. sjukt gott! Vi gjorde vårt eget vitlökssmör så vi luktar lagom gott efter de.. men det var det värt!

Vi har sett little fockers! hahah, såå gryyyymt bra var den! hahah, så sjukt kul. Vem fan döper, helt seriöst sin son till Gaylord Focker? hahahahha.. fan, garva halvt ihjäl mig under filmen. 

Snackade en stund med min syster i bytet av film.. skulle bara ringa och höra en sak men det slutade att vi snackade i 56 min. förstår inte hur och vad vi pratar om så länge med tanke på att vi hörs typ varje dag. Men det är ju såklart kul, hon har blivit så ungdomlig av sig, det gillar jag!

Funderar lite på att ventilera mig här lite på bloggen efter allt. Jag har så sjukt dumma tankar om folk efter pappas bortgång. I stundens hetta orkade man inte ens ägna tid eller tankar till det då man var mitt uppe i ett sorg arbete men nu när det börjar lugna ner sig så går det och gror inuti en. Men det känns lite så att jag måste respektera alla parter i denna familj. Även om vår lilla underbara familj är uppdelade i två läger. vi emot dom. dom emot oss.

En äcklig hemsk avskyrd människa jag stör mig fruktansvärt på, människan jag hatar mest på denna jord är min biologiska mamma. Jag är inte adopterad eller något sånt, bara att jag har växt upp med pappa. Jag har skrivit ett brev till henne. Jag satt och tänkte en kväll på min uppväxt och blev så jävla arg på henne för hur hon har behandlat min pappa, min bror, min syster, min mormor och mig under åren hon var delaktig. Och jag gör detta för att hon ska få tillbaka en liten del av vad hon gjort mot oss. Hon skall verkligen få veta vilken smärta hon orsakat oss alla, framförallt pappa. Jag har såklart inte skrivit vad mina anhöriga sagt om henne, allt är bara enligt mina åsikter och det har gjort tydligt på brevet. Jag skickade brevet till min syster så hon skulle se att jag inte sagt något annat än vad jag tycker och tänker. Jag ska bara hitta hennes jävla adress någonstans, kärringjäveln har "gått under jorden." Ska bli skönt att få ett avslut med henne med, hon vet inte ens om att pappa gått bort. inte vad jag vet iallafall. Jag är helt säker på att pappa skulle vilja att jag skickade brevet till henne, då brevet skulle kunnat vara skrivet av honom. För samma åsikt jag hade, hade han. Vet inte hur många gånger vi pratade om mamma och han sa i sin fåtölj att han skulle kunna sätta ett skott i pannan på henne.

Iallafall, jag kommer skriva brevet i bloggen snart, men jag kommer lösenordsskydda inlägget. Så ingen obehörig läser det.

Nu ska jag läsa runder lite på nätet, haha. förmodar ni hört om skandalen som hände på derbyt igår på swedbanks stadium? Så jävla pinsamt, malmö supportern som gav segern till HIF för att han skulle attackera hifs målvakt.. haha. fan alltså, ibland är det bara för pinsamt.

Spelar viva la vida med coldplay högt, så högt att jag inte ens kan känna mitt hjärtas rytm. Sträcker ut mina armar och lutar bak mitt huvud och drömmer mig iväg till en annan värld. En värld där vi bara är. Tillsammans. - united. En värld som är så perfekt, där tårar, besvikelser och problem inte finns.

jag skrev nyss ett skit långt inlägg.. men det försvann så nu hatar jag bloggplatsen för tillfället..

skriver mer imorgon, asses.

en gammal bild, tagen för ett halvår sen kanske.. klippt lugg samma dag och jag hatade det. ungefär lika mycket som jag hatar bloggplatsen just nu.