om jag kunde leva om mitt liv,

skulle jag finna dig tidigare och älska dig längre.

fick världens jävla gråt och panik attack innan. Den var den sjukaste jag varit med om. och trots att det gör så jävla ont så är det så skönt efteråt. precis som att man börjar om på nytt typ. Tänkte på som vanligt för mycket på pappa och hela sjukdomstiden och framförallt stunden när vi kom till sjukhuset när vi blev inringda. Den flashbacken skulle kunna döda mig en vacker dag.

Som tur är, eller tur och tur.. men en kompis som jag inte pratat med på en månad har bett om ursäkt och förklarat hans handlingar och frågade om vi inte skulle köra till pappas grav imorgon så om han nu håller det han lovar skall vi göra det imorgon eftermiddag. Ska bli skönt att komma dit. På något konstigt sätt så känns det som att jag träffar pappa där, in person så att säga. Egentligen skulle jag vilja åka dit på torsdag. Då är det 6 månader sen han gick bort. Varje dag ställer jag mig samma fråga, vart tog tiden vägen.