Jag har rätt länge skrivit lite på berättelsen sen den dagen jag blev gbp opererad. Dagen jag slutade förnekade mig själv och valde att göra något åt mig och mitt liv.

En kylig mörk december morgon för länge länge sen... haha, nae jag skojar!

Jag hade väldigt svårt för att somna natten till den 14 december trots att Jessica låg bredvid mig. Min fina vapendragare som ställde upp att stå vid min sida den dagen. Miljoner tankar for runder i huvudet på mig, kommer jag dö, kommer jag vakna med en kuk (en viss kompis skrämde mig med det!!), kanske inte operationen hjälper mig, kommer jag ångra mig, tänk om jag har jätte ont efter uppvaket bla bla bla. Men jag gav mig fan på att jag skulle våga.

Vi tog tåget tidigt så vi vart på sjukhuset vid 06.30 i Landskrona, jag blev ombad att vara där kl 7. Vi slog oss ner i väntrummet, bjöds på frukost men jag vart, såklart fastande sen 4 veckor tillbaka och dagen till ära vart inget undantag. Tillslut fick jag ett skåp jag kunde hänga in mina saker in medan jag väntade på mitt rum. Vid 8-9 tiden kom en sjuksköterska och satte nål på mig som förberedelse till operationen, jag minns hur mycket jag klagade på hur jävla ont den gjorde.. DÅ tänkte jag hur fan jag skulle känna efter operationen.. Fick besked av läkare att jag var sist ut den dagen, vi vart tre som skulle bli opererade. Ett läkarteam kom och gick igenom allt med mig och sa att inom kort är det min tur. Pulsen ökade och ännu mer när sjuksköterskan bad mig att följa med för att byta om till sjukhus kläder. Som ni vet är det ju inga snygga kläder att strosa runder med och på avdelningen vart väll ingen höjdare. Vi spenderade förmiddagen framför musikhjälpen minns jag och jag vart så inne i det tills världens finaste sjuksköterska ropade att nu vart det min tur. Dom har som en regel att varje patient ska rulla ner sin egen säng till operation och så fick det bli. Jessica fick följa med tills vi stod precis utanför operations enheten så att säga. Då brast det. ALL nervösitet, osäkerhet och rädsla sköljdes över mig. Jag grät och ville aldrig någonsin släppa Jessicas famn.

Tillslut skildes vi ut och jag gick in i ett stoooooort grönt rum. Inte i själva operations salen utan precis innan. Typ vid uppvaket. Läkare kom ut och pratade med mig, fick träffa min narkosläkare igen och dom lugnade mig väldigt mycket. Jag dumpade min säng där och gick med teamet in i själva operations salen. Där stod ett team på säkert minst 7 pers med alla slags maskiner ni kan tänka er, deras gröna rockar fick jag gåshud av och tanken på att jag kommer ligga sövd där inom det närmsta gjorde mig skit nervös. Jag fick lägga mig ner på britsen, dom pratade med mig under hela förberedelsen när dom spände fast mina armar, ben och mage som jag vore någon jävla jesus. UTAN lugnande medel och tårarna som forsade ner från mina kinder lyckades dom lugna mig och la flera filtar på mig för att jag skulle lugnas. Där låg jag, fastkedjad som jesus på korset, rädd och jävligt osäker på hela situationen med en mask över mitt ansikte för att vidga mina lungor. Fyfan. Får gudhud bara jag tänker på det. Dom kopplade upp mig på alla maskiner och när jag började andas in narkosen tog det längre än väntat för mig att somna men när dom ökade dosen försvann jag.

Det första jag minns är att jag vaknar av sådan jävla smärta att jag skriker rakt ut över hela uppvaket att dom ska hämta morfin till mig. Trycker allt vad jag kan på larmknappen och jag tror helt ärligt att jag skall dö. Jag hade så fruktansvärt bajs ont runt mitt hjärta att jag trodde jag fick en hjärtinfarkt på plats. En sjuksköterska springer till mig och ber mig vara tyst, han säger att jag vaknat flera gånger och dom kan inte ge mig mer morfin för jag hade redan fått för mycket. Jag ber dom ge mig något annat för jag hade så jävla ont och jag tror t.o.m jag bad dom göra ett EKG för jag hade minsjäl en hjärtinfarkt på gång, haha. Efter att ha fått lite painkillers skulle jag ge mig att gå på toa. Hög som ett hus, dosig som fan av narkosen och en nästan outhärlig smärta i magen vinglades jag upp ur sängen och med hjälp att gå på toa vart det nästan ett halleluja moment att kisseriet gick igång direkt. Annars måste man få kateter och det var en av mina största fasor, haha. Tillbaka i sängen långt om länge somnade jag om, ingen som helst tidsperpektiv men jag vaknade igen och kände ingen smärta runt hjärtat. Men det jag hade ont av var all gas dom sprutar in i magen under operationen, den hade satt sig vid hjärtat men satt nu vid axlarna vilket är det vanligaste stället.

Läkarna tvingade upp mig ur sängen ganska snabbt därefter dom hade sett att jag var vaken. Satte mig i stolen bredvid och somnade till, narkosen slår verkligen ut en. Vaknar av att en i personalen räcker en lur till mig och säger att det är min syster i telefon. Minns knappt vad som sägs men att jag har ont. Får även reda på att min operation tog 2 ½ timme istället för 1 ½ och att jag har legat på uppvaket i 8 timmar men strax därefter blir jag upprullad till min avdelning där jag möter dom andra två som också blivit opererade samma dag. Klickar direkt med en av dom, Ann, sån jävla härlig medelålderskvinna! Min syster ringde igen den kvällen, jag grät för att jag hade så jävla ont och bara ville hem. Men Ann tröstade mig och tillslut låg vi och skrattade och det mina vänner.. det gjorde ont i vår mage.

Den 15 december vaknade vi tidigt, frukosten bestod av buljong i vatten........... mmmm.... mums. ÖRK! Vi fick "dricka" vatten med tesked, kaffe med tesked, "äta" buljong med tesked. Det var ett helt mysterium. Läkarträff med oss alla, gått igenom allt och vi blev mer eller mindre lämnade till oss själva nu. Jessica kom och hälsade på den dagen också, thank god. Vad hade jag gjort utan henne där. Iochmed jag inte fick i den mängd vätska sjukhuset krävde, plus att jag syresatte mig kasst så fick jag ligga kvar en natt till medan Ann åkte hem. Den mest dryga natten möjligtvis.

Den 16 december blev jag utskriven med 2 veckors sjukskrivning, min syster hämtade mig och jag bodde hos dom i 2 nätter. Jag ville inte vara själv om något skulle hända och det var rätt skönt att någon hade ett vakande öga på mig.

Nu, nästan exakt 9 månader sen mår jag bättre än någonsin med min operation. Jag hade en startvikt på mycket mer än normalt och har i dagsläget gått ner 50 kg +. Inte vägt mig sen i Juli. Jag har gått från storlek 52 i byxor till st 34. Från 52-54 i tröjor till 40-44, beroende på vilken affär. Jag har t.o.m gått ner 1 storlek i skor. i SKOR!

Det har varit jobbigt stundtals, det skulle vara en lögn om jag sa att jag inte var nära på att ge upp under flytet. Det var en helt ny värld att äta mini portioner och än idag saknar jag att lassa upp ett berg på tallriken. Mat än något av det bästa som finns men jag skulle aldrig någonsin tillåta mig själv att bli stor igen, aldrig. Jag har 18 kg kvar till min målvikt och då jävlar.

Jag är så tacksam för att jag fick göra denna operation och att pappa & jag tog tag i att skicka in en remiss till sjukhuset. Mina vänner har varit guldklimpar som har stöttat, slagits, gråtit och skrattat med mig genom detta. Som berömmer mig, som påpekar och som förstår. Ni är det bästa som finns.

Tack, tack för allt.   

Före bilder, hade dock gått ner 11 kg på tre veckor under flytet där.

första bilden på kvällen den 14 dec, andra bilden dagen efter. Fet skillnad på humör, haha.

Operationsbild & sista bilden är tagen för några dagar sen. Inte speciellt charmig (haha) men den är den enda jag ser skillnad på sen innan.

 

Janniké Hallonqvist

13 september 2012 23:21

personen på sista bilden? VART FAN HAR DU GJORT AV MIN VÄN MYSING?! Nej men jag är så sjuuukt stolt över dig min älskade, älskade vän! Du är så jävla starkt så jag avundas dig hjärtat mitt

http://raspberrytwig.tumblr.com

princessmy

17 september 2012 00:50

tack älskling, vad hade jag varit utan er och ert stöd?!

 

Majken

15 september 2012 01:49

Du är vacker precis som du är, som då och nu! Är så stolt över dig <3

princessmy

17 september 2012 00:49

tack älskade du

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

av sömn sitter jag här. Gick av mina två nätter imorse och uppenbarligen vart jag trött. Vaknade till riktigt 19:30 ikväll, haha.. som det kan gå!   jaja mina vänner, 2017 är här. Jag hoppas ni hade ett bra nyår? Vi började dagen med att åka till...

.... så hamnade jag här av oklar anledning.. Suttit nu en stund och skummat igenom flera sidor, har fått upp flera ögonblick i huvudet. Vilken resa jag gjort, så onödigt ärlig jag varit många gånger i mina inlägg. Det är helt SJUKT vad mitt liv har f...

Kärlek & relationer01. Ditt civilstånd? Singel!02. Är du nöjd med det? aadåå.03. Vem kysste du senast? R.04. Har du varit kär på riktigt? Ja.05. Har du varit ihop med någon du älskar? Nej.06. Vem hade du sex med senast? R.07. Ditt äldsta strul? gansk...

Precis landat i min egna säng och jag måste erkänna att det är grymt skönt, ens egna säng är typ det heligaste för mig haha. Kom hem från Göteborg idag, HERREGUD vilka dagar! Lätt den bästa turen upp dit någonsin. Samma dag jag kom upp så mött...

jag tänker inte ens ursäkta mig denna gången, jag är helt enkelt sämst på att blogga.. Menmen vad gör det?! Och nu tror jag att ni undrar vad jag gör? Jo! Det ska jag tala om för er, jag är påväg mot mitt älskade Göteborg! Kände de va dags för en...