jag fick en till dumpning idag.. fyfaaaan i hela helvete vad ont det gör. Jag har sagt att jag hellre testar mig fram i matväg men det får jag fan sota för också. Kände verkligen hur jag började kallsvettas och fick en extrem smärta i mage som strålar sjukt nog ut i ryggen, gör bajs ont att andas så bara att sätta upp håret i en toffs för att sedan sätta fingrarna i halsen och få upp allt. 10 minuter senare mådde jag hur bra som helst. Helt sick alltså. 

Wellwell.. skit trött. Gillar inte denna dagen, inte imorgon och framförallt inte på lördag. 

Idag, den 5 Januari är det exakt 1 år sen jag vaknade av telefonsamtalet där min syster gråter och säger sjukhuset har ringt in oss, pappa kanske inte överlever dagen. I skrivande stund för exakt år sen låg jag och vred mig i sängen och lyssnade på minsta ljud om det var telefonen som ringde, sjukhuset.. Idag är det exakt ett år sen jag såg min pappa ha en hjärnskada, förlamad på sin högra sida och inte kunde prata. Ett år sen när jag gick in på rummet och börja skrika och min kropp gled längs väggen för mina ben kunde inte hålla mig uppe. Ett år sen min värld kraschade totalt. Ett år sen jag fick se verkligheten i vitögat att min pappa skulle dö, att det bara var en tidsfråga. 

Jag har fasat för dessa tre dagarna sen det hände. i augusti i år, den 17 augusti var det ett år sen pappa fick cancer beskedet. I mitten av November var det när pappa fick reda på att han hade skelettcancer. Såna dagar jag aldrig kan glömma. Som jag år efter år kommer komma ihåg och tänka på. 

Lördag kommer bli smärtsamt på alla sätt och vis. Jag känner mig osäker. Lika osäker och rädd som jag var när jag tog mina syskon i händerna och gick in i kyrkan för vi tre skulle se pappa i kistan. Så rädd är jag inför lördag nu. Jag kan se han fortfarande i kistan, men den är bra mycket bättre än synen jag har kvar från sjukhuset. Som han kämpade. Han var så fin i skjortan han fick av mig i julklapp. Han valde den själv. Hittade den exakta skjortan på dressmann i förrgår.  

Förstår inte hur jag kunnat leva i ett helt år utan pappa. Han var verkligen den enda människa jag visste skulle finnas kvar hos mig. den enda. Hur mycket jag stundtals hatade honom så visste jag inombords att han skulle aldrig lämna mig. aldrig. Vad jag än gjorde eller sa, betedde mig eller reagerade. 

Och denna jävla pissdag slutar inte här heller, en vän förlorade sin farmor ikväll med. Mina tankar går till dig, fick ett väldigt tråkigt samtal innan. Vi ses på lördag.  

Nä, jag ska fortsätta kolla greys och sluta fundera.

- kärlek.