Såklart höjer jag fingret mot den vidrigaste sjukdomen.

Alltså helgen. Den har varit spårad. On a good way. Jag behövde verkligen en sån här helg, Har varit en grym verkligen. Önskar jag orkade berätta allting men ni vet på ett ungefär. Dom snaskiga detaljerna står nerskrivna i min dagbok, haha.

Och inatt. Som Gud från ovan kommer fina bästis hit med mat och ställde sig och tillagade den. Ibland har jag det för bra. <3

Om 30 min ska jag vara hos min psykolog & ska även träffa min läkare. Blir spännande.

Nu taggar vi 21 års middag med en jävla massa alkohol. Idag är det en dag att glömmas!

idag har det varit en "helt okej" dag. Nog för jag inte hunnit tänka så mycket på allt då jag & hampus drog igång att måla om där hemma som en överraskning till Kajsa och hon kom även hem idag. Som jag saknat henne. min fina bästis. We did one hell of a job, riktigt fint blev det. Städat & tvättat. Maten stod t.o.m klar när hon kom hem.

Hampus kom upp iförrgår och sov här tills igår sen begav vi oss hem dit och började på vårt projekt i smyg. VI hyrde film och beställde hem pizza och satt bokstavligen nästan på varandra under paranomal activity, haha. Vi höll t.o.m händer när vi skulle gå in i sovrummet för att tända lampan, haha. SÅ rädda vart vi, helt sjukt haha.

Vi vart och hälsade på Frida & alice innan idag. Vad ett litet barn kan ge glädje. Bara jag såg henne sken jag upp. Bebisar är helt fantastiska. Luktar så gott. Kunde inte sluta titta och pussa på det lilla livet.

Nåja. Ligger i sängen sen en timme tillbaka. Kan inte sova. helt omöjligt. Längtar galet tills imorgon. Paaaaaaaaaaarty! Vodka, musik, vänner & innercity. Precis vad jag behöver. Söndagsångesten är väll inte lika kul men likförbannat förväntad men det får jag ta. One night of fun!

Och en bild på min souvenir jag fick av Kajsa idag från Amsterdam, så jävla bra!! Kanske lite opassande under en bild med en liten bebis, men ni får inte ta det på fel sätt nu..

haha fina va? Tack fina!   

1 1/2 timmes sömn blev det inatt. Jaja. Får handla redbull så överlever man väll denna dagen också. Men idag, idag ska det intas alkohol haltiga dricker. Om så, själv. Nu är det dags för en paus från den bittra sanningen.

Over and out.

Suck för sömnlösa nätter. Det enda jag vill är att sova en enda natt utan att vakna i Panik, drömma saker som ska hända eller att kunna sova överhuvudtaget. Ibland säger jag eller skriver jag att jag har sovit bara för att verka någorlunda normal. Men det är jag inte. Det har jag märkt nu. Att inte sova rubbar allt i kroppen. Jag dricker ofantliga mängder redbull. Folk klagar på mitt intag men att försöka vara social, glad eller överhuvudtaget fungera dagar i sträck utan sömn är praktiskt taget omöjligt utan det. DÄRFÖR dricker jag redbull. Och ja, spenderar en halv förmögenhet på det. Men då känns det varjefall som att jag inte missar allt för mycket som händer runt omkring. Saker jag annars skulle missat för min sömn är fucked up.

Jag önskar att jag inte behövde vakna i panik när dörren plingar varteviga dag. Ångesten, oron, rädslan. Ja vad säger man. Låter patetiskt jag vet men jag började gråta imorse när det Plingade. För jag känner mig som en fånge i mitt eget hem. Öppnar jag inte måste jag vara tyst så folk inte fattar att jag är hemma. Jag fixar inte ens att öppna posten längre.

Okej, det enda jag vill är att fungera. Fungera normalt. Fixa det alldagliga livet. Jag som annars hatat allt vad rutiner heter och innebär hade dödat för dom nu. Att kunna känna känslan att faktiskt förtjäna att andas.

Har varit hos Karro sen 2 tiden, åkte in till stan och fixade presenter, blev kär i en everest jacka och köpte bröstcancer märket. Ikväll har jag pussat på stumpen och myst med favorit hosham.

Over and out.

Haft en riktig jävla kuk dag. Sovit typ hela dagen. Vaknade när det plingade på dörren. DÅ vart det kört. Panik ångesten var ett faktum. Förstår inte hur att någon plingar på dörren utlöser det de gör i min kropp. Öppnade självklart inte men låg tyst som en mus i 3 timmar. Vågade inte röra en fena. Vart hungrig och kissnödig men gjorde inget av det. Får panik på det här. Det är såfort jag är själv. Men paniken hade nog ändå gjort sig uppenbar om det plingade på och en kompis hade varit här. 

Vid 5 tiden gick jag ut en runda på en timme. Svängde inom Karro & kollade till hennes katter. Hyperventilerade mer än halva vägen. Jag vet verkligen inte vad det är med mig. Jag pallar inte det här längre. Jag gör verkligen inte det. Jag reder inte det. Jag har gett upp undermedvetet. Jag som aldrig skulle ge upp. Aldrig. Men det har jag gjort nu.

Har känts lite bättre ikväll, Hosham vart här men helt plötsligt mådde jag så jävla illa att jag fick springa in på toa och spy. Kom visserligen inte spec mycket med tanke på op men efteråt kändes det lite bättre. 

Nu ska jag ta den enda mannen som finns i mitt liv och gå till sängs. Hoppas på en mindre ångestfylld dag imorgon. En dag jag kan andas fritt. 

en osminkad My. Det ser man inte ofta nu för tiden.