hahahahahaha!

super gulligt, men va fan....

Och nu syftar jag ju inte på Tinas kommentar utan den andra, haha.

Fick ett senitmentalt ögonblick nyss över hur tacksam jag är över livet just nu. På bara några månader har jag arbetat med mig själv mer än vad jag någonsin vågade drömma om.

Jag har gjort den här operationen som jag och pappa började prata om för flera år sen. Jag vart nära att dra mig ur många gånger men när jag väl bestämde mig för att genomföra det så körde jag all in & jag är så jävla stolt över resultatet. Det är fleeeeeeeeeeeeeera år sen jag var såhär "smal" som jag är idag. Jag är så sjukt tacksam för att jag fick denna chansen, för mig själv och för min hälsas skull.

Jag är tacksam för att ag vågar ta för mig mer, vågar göra min röst hörd. Bara en sån enkel sak som att våga gå på först på bussen är en skit stor sak för mig. Det vågade jag aldrig göra innan. Handlade om min sociala fobi jag hade då. Eller att gå ner på ica själv. Jag är fortfarande rädd för att vara själv men inte som jag var för några månader sen. Jag är inte lika rädd för att ta kontakt med nya människor.. Var världens blygaste innan om jag inte kände personerna innan men nu är det en helt annan My, jag vågar släppa loss. Vågar vara galen utan att vara rädd att människorna skall döma en direkt. 

Jag är extremt tacksam för att jag har rensat ordentligt bland mina vänner. Man kommer till en punkt där man inser vilka som är sina vänner eller inte och det har jag gjort. Mitt nyårslöfte var " radera människor som inte platsar i mitt liv och hitta dom som gör" och det måste jag säga att det har jag lyckats med jävligt bra! Jag ligger på en balanserad nivå nu mer. Jag är väldigt noga med att visa min tacksamhet till alla med, veta att jag fortfarandre bryr mig och finns där. Mina vänner har varit världens stöd sen dag 1 och jag älskar varenda en av dom allesammans så förbannat mycket!

Jag är tacksam för att jag tillåter mig själv att ha en dålig dag. Vissa dagar känns rent ut sagt skit och då försöker jag bara tänka att det är okej att må såhär och försöka aktivera mig. Blir oftast ett samtal till Jessica och man mår genast bättre.

Jag är extremt tacksam för att jag har världens bästa syster. Hon må va tjatig, ha konstiga åsikter och en gnutta äldre än mig men fan så bra hon är. Hon har dom rätta orden vid dom rätta tillfällena. Hennes röst får mig (oftast) lugn och hon är bara jävligt bäst. Att hon vet allt om mig gör inte saken sämre, hon vet allt om mig och allt som händer runt omkring mig. Vi uppdaterar alltid varandra om det senaste och det är henne jag ringer till när jag vill ha lite extra kärlek och sympati, haha!

Det är dags att världen visar mer tacksamhet. Folk är så jävla bittra nu för tiden. Jag med vissa dagar. Och jag kommer aldrig sluta hata vissa människor. Men mot folk som förtjänar guld vill jag ge tacksamhet till och en jävla massa kärlek. För ni är bäst & det hoppas jag att ni vet om!

Och som slutet på detta inlägg vill jag skicka massa grattis kramar (återigen) till min vän här i kristianstad som väntar bebis med sin underbara pojkvän. :) Ni kommer bli fantastiska föräldrar! <3

& så är jag extremt tacksam över att få ha denna lilla guldklimp i mitt liv. Emilia är ett av de vackraste jag sett i mitt liv och jag skulle aldrig kunna säga nej till denna underbara lilla tjej