Idag har jag tänkt extremt mycket på pappa. Det är lixom svårt än idag att inse att han inte finns mer. Det är en sak att sitta och prata och skratta om roliga minnen vi alla har med honom men det är en annan sak att sitta och tänka och faktiskt inse att han finns inte mer och kommer aldrig göra det. Jag kommer aldrig någonsin mer få träffa honom i det verkliga livet. Aldrig mer få krama honom eller känna hans doft. Kommer aldrig få höra han skratta eller ens få bråka med honom. Aldrig sucka och stöna över hur dryg jag tycker han är eller stötta honom när hans liv känns för svårt.

Den 7 januari rasade hela min värld samman. Min enda, ärliga trygghet försvann. Det har ju alltid varit jag och pappa. Genom allt. i hela mitt liv. Och det togs ifrån mig. Bara sådär. När hans kamp började förändrades jag. Jobbade inte, mitt liv fick pausa för att rädda hans liv. Och jag ångrar det inte. Jag minns knappt den tiden själv men har fått höra av vänner att jag oftade tackade nej till att göra saker för jag ville och behövde vara hemma med pappa. Jag tog han överallt han behövdes och fixade och donade så allt skulle gå runt med alla provtagningar, taxi hit och dit, cellgifter & strålning. Boende, buss och tåg. Allt. Vår relation växte till något så mycket mer. Så mycket kärlek har vi nog aldrig visat varandrat innan.

Jag saknar han med allt jag är och har. Den 7 januari dog en bit av mig. Det jag värderade mest på hela jorden togs ifrån mig på en sekund. Den enda människan som kände mig bäst. Den enda människan som jag kunde vara mig själv med, till 1000000 %. Det har gått lite mer än ett år och jag har fortfarande svårt att förstå det. Jag önskar mer än allt att jag fick vakna av att han drar igång Thorleifs skivan i vardagsrummet så att jag fick springa och dra ut sladden och hota med att knäcka skivan om han gjorde det igen, haha.

Jag kommer grubbla på detta till den dagen jag tar mitt sista andetag. För jag förstår inte vad pappa har gjort för att förtjäna det han fick genomlida när han mest av allt ville leva.

Med allt detta är jag ännu mer rädd för att förlora någon mer i min omkrets. Det har varit det värsta jag varit med om och skulle aldrig önska min värsta ovän det. Men det har gjort så jag har växt och insett flertal saker. Livet är för kort för att bråka. Jag raderar hellre människor från mitt liv än att ödsla tid på att bråka. Jag värdesätter mina vänner mer än guld och är noga med att berätta hur mycket jag älskar dom. Mina syskonbarn är något av det vackraste jag har i mitt liv och skulle kunna göra allt för dom. Min syster betyder mer än ord kan beskriva. Hon är fantastisk på alla sätt och vis och det är nog tack vare henne jag ser saker och ting annorlunda nu mera.

Jag tror på att jag och pappa kommer träffas när det är min tur att ta mitt sista andetag. Dag till dag önskar jag att det är snart, andra dagar önskar jag att det inte är på många många år. Time will tell. Men när den dagen kommer, kommer jag överrösa han med kärlek och ta igen all förlorad tid. Tiden vi blev bestulna på.

Men tillsvidare hoppas jag att du har det bra där du är Pappa. Du är oändligt saknad av många människor här nere, inte minst av mig. Jag hoppas att du förstår hur mycket vi älskar dig. Du är min hjälpte, min kämpe och min idol.

Jag älskar dig till månen och tillbaka miljontals gånger om. Du ska veta att det är svårt att lyssna på Änglahund med Hasse Andersson utan att sitta med ett leende på läpparna. Den låten är som gjord för dig.

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du också en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)

© UNICEF/Asselin

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article14725083.ab

JAG BEHÖVER VÄLL INTE SÄGA MER?!

Okej Natta, jag antar utmaningen!

1. Är du en rökare/snusare? Yes Iam!

2. Har du någonsin pinkat/bajsat på dig i vuxen ålder? haha ja, faktiskt. När en kille med en kniv plinga på dörren.. Då kom det lite i trosan, hahaha.

3. Vilken är din bästa maträtt och dessert? Som jag själv tillagar? Hmm.. En väldigt vitlökskryddad lasagne och dessert.. hmm.. kladdekaka kanske? haha

4. Vad skulle du INTE kunna göra för att få 1.000.000 kr? Hade nog gjort vad som.. Inte döda såklart, men typ allt annat, haha.

5. Har du någon gång pratat med en kändis, isf, vilken? Sanna något, hon ifrån nya tider. Pernilla August, Ulf Lundell, Måns Zelmerlöw, Lasse Kronér, grundarna från Ungcancer (räknas dom som kändisar? för jag är vän med dom på fb med, höhö), Richard Hobert, Lena Endré. Kommer inte på fler.

6. Vad är det galnaste du gjort, t.ex hoppa bungyjump, käka en näve myror..? Haha, det skriver jag inte här.

7. Vad är du mest nöjd/missnöjd med hos dig själv? Nöjd - mitt hår! Missnöjd - min självdiciplin!

8. Kan du cykla utan att hålla i styret? Om inte, vad hände när du provade? Japp, sist jag testade kunde jag. Men inte långa sträckor.

9. Vilka ord/uttryck använder du flitigtast? Fan kanske.

10. Vad gör du när ingen ser dig? Rättar till trosorna kanske, haha.

11. Vad brukar du göra på helgerna? Umgås på ett eller annat sätt med fina vänner. :)

Nu är det egentligen tänkt att jag skall komma på nya frågor men jag får återkomma med dom för jag kommer verkligen inte på några bra just nu.