inatt är ångesten med mig. Den har legat i lä hela dagen, imorse vart jag nära att få en panik ångestattack. Kände hur hela kroppen kämpade efter luft. Fick panik. Stod på beas balkong, på 7 våningen och såg ut över hela malmö. Förstod inte hur jag kunde få en just då, när jag trivs så förbannat bra där. När jag kände mig lugn.

Det är som att det går upp och ner, precis som en berg och dalbana. Mina kassa tankar har kommit allt oftare ju mer denna månaden går. Den ständiga oron i kroppen vill inte ge sig av. Får ljuga för människor för dom inte ska behöva veta hur det ligger till egentligen, för att dom inte ska ge mig den där sympati blicken och säga att det är synd om mig. Det är det värsta jag vet. Sympati ögonen. fyfan. spyr på dom.

Jag önskar att jag visste någon som faktiskt kunde hjälpa mig. Hjälpa mig upp för den här jävla skiten jag omedvetet har satt mig i. Jag trodde jag gjorde det rätta. Men kommit fram till att det var fel. Jag hade kunnat ta ett annat håll. Som visserligen inte hjälpt i långa loppet, men iallafall för studen. I ett par månader. Jag har ingen aning om hur jag ska ta mig härifrån. Men jag måste göra det. Inom dom närmsta dagarna.

Jag önskar jag kunde få sova en hel natt, en hel jävla natt utan mardrömmar, rulla ur sängen eller vakna. En natt på 8 timmar. En natt där inte ångest eller samvete gör mig sällskap. Jag önskar jag kunde skriva ner allt jag tänker och allt jag har gjort. Men jag vet att jag kommer bli dömd av människor som inte har någon rätt till det. Som kommer tycka jag är omogen och hemsk. Egentligen bryr jag mig inte om vad folk tycker och tänker om mig. Men just nu gör jag. Men inte imorgon. För då kommer jag stiga upp och klä på mig mitt pokerface och spela jävligt glad. För att utomstående inte ska förstå någonting. För att jag just inte vill ha dom där ögonen eller en liten klapp på axeln och höra " du måste söka hjälp för det här, det är farliga saker My. "

Nu ska jag inta sängen igen, räkna får, hästar, kor, valar, zebror, elefanter och alla andra jävla djur som gjort sig bekanta när jag ska försöka sova. Vi får bara hoppas på bättre tur denna gång.

Tack & Ajdö.

och så behöver vi aldrig prata om detta, jag behövde bara skriva av mig.