Näsby, fan vad jag älskar dig!

Efter att Kajsa var klar tog vi en promenad från stan hem till Kajsa, lagade mat och chillade. Hon somnade och efter att min matkoma försvunnit blev jag uttråkad och städade hennes lägenhet och väckte henne senare med nybrygd kopp kaffe.

Snart beger vi oss mot Albogatan och vidare mot baha för en kväll med grabbarna, det behöver vi båda!

Är på nästa anhalt nu och har ungefär 45 min till att slå ihjäl. Dör redan av rastlöshet. Stack till baha efter u-basen och snackade med honom lite, Kajsa & karro kom dit och vi drog till karro för en kopp kaffe & lite fika. Nu är vi på det andra stället och sen får vi se vad som sker.

Ikväll ska jag & förmodligen Kajsa se film med mina favorit killar hos baha. Så mys. Project X väntar, yiiiiha!

På ungdomsbasen, fullständigt älskar stället. Trevligare behandlingsassistenter kan man nog inte hitta.

Sovit så jävla dåligt inatt. Vaknat varje halvtimme i ja, panik. Funderar på att göra mig i ordning och åka in en stund tidigare eller rent möjligt gå in till stan. Mest för att fördriva tiden till 9.30

Panik i hela kroppen. Panik inför morgondagen. Panik inför framtiden. Panik för alla snesteg jag gjort. Panik för situationen jag är i skrivande stund. Panik för att jag glömt känslan av att må bra. Panik för att det var längesen jag inte hade panikångest. Panik för att jag är rädd vad jag kan åstadkomma igen.

Jag har panik. Panik för allt i skrivande stund. Jag vill bara försvinna, för en stund. Komma tillbaka lyckligare än någonsin. Dela med mig av min historia. Att kunna le tillbaka till en människa och faktiskt mena det. Att kunna känna ren jävla glädje, utan att tänka på vad som kan hända härnäst. För ingenting bra kommer utan med någon motgång. Aldrig.

Imorgon ska jag, med hjälp av fantastiska Sonia ta tag i ett par saker som gör mig illamående. Saker jag inte berättat för någon alls. Bara för hon. För jag känner sådant förtroende till denna människa.

Måste bli en förändring. Nu. Innan allt raserar igen.