Förkyld som en häst och livet suger så jävla hårt just nu. Sov hos Peddo inatt, eller jag somnade inte förrän 7 men vaknade vid 11 ännu värre. En dusch och en kopp kaffe senare vart jag på Ungdomsbasen och träffade världens bästa sonia. Saker och ting börjar komma i rullning nu, med skola och allt. Får jag ett godkännande från min läkare börjar jag plugga i januari. Sjukt.

Nåja, är i stan nu igen och ska göra ett par saker sen blir det fredagsmys med bästa. Imorgon känner jag för
Malmö alternativt gärsnäs och hälsa på Joanna och den nykläckta stålrings tillskottet Thea. Men det är
Nästan omöjligt med tanke på förkylningen, vill inte smitta flickebarnet och budgeten tillåter inte de direkt..

Gotta go, puss.

Thea. <3

Today is gonna be the day
That they're gonna throw it back to you
By now you should've somehow
Realized what you gotta do
I don't believe that anybody
Feels the way I do, about you now

Back beat, the word was on the street
That the fire in your heart is out
I'm sure you've heard it all before
But you never really had a doubt
I don't believe that anybody
Feels the way I do about you now

And all the roads we have to walk are winding
And all the lights that lead us there are blinding
There are many things that I
Would like to say to you but I don't know how

Because maybe, you're gonna be the one that saves me
And after all, you're my wonderwall

Today was gonna be the day
But they'll never throw it back to you
By now you should've somehow
Realized what you're not to do
I don't believe that anybody
Feels the way I do, about you now

And all the roads that lead you there are winding
And all the lights that light the way are blinding
There are many things that I
Would like to say to you but I don't know how

I said maybe, you're gonna be the one that saves me
And after all, you're my wonderwall

I said maybe, you're gonna be the one that saves me
And after all, you're my wonderwall

I said maybe, you're gonna be the one that saves me
You're gonna be the one that saves me
You're gonna be the one that saves me

Något av det bästa jag gjort. Noel Gallagher live i Köpenhamn dec 2011. <3

Jag hade tydligen tid på gula byggnaden idag kl 11. Hur mycket det än tog emot så ställde jag klockan på 9. Har sovit så jävla dåligt den senaste veckan så jag ville egentligen inte ens dit men vad gör man. MHM, för 20 min sen ringde dom att hon är sjuk och bokar om tills på måndag.. Alltså är min mentala förberedning bortkastad och jag är sur & pigg som en lärka. Fan då!!

Nu ska jag äta en överfet macka och slå igång ett avsnitt av världens bästa greys.

Från min och peddos PW igår, helt sjukt vad Kristianstad är fint på hösten.

Zup?

Hittade pappas gamla skyddsmaskar, passande nog efter sista inlägget här.. Vi köpte dom eftersom mina vänner alltid var hemma hos oss, det gjorde pappa mycket lyckligare men hans immunförsvar var så svagt när han fick cellgifter och en förkylning hade kunnat döda honom.
Blandande känslor att hitta dom, påminner om en extremt psykiskt jobbig tid. Ibland kunde jag inte ens vara i samma rum som pappa om jag inte bar dom.

Men vet ni, jag hade gjort om allt tusen gånger om. Allt för människor jag älskar och värderar högt över molnen.

Oktober = bröstcancer månaden. Tycker faktiskt att det är löjligt med att det ska vara just bröstcancer, varför inte all sorts cancer istället? 3 av 4 botas och blir friskförklarade idag. Varför inte satsa generellt på cancer eller en annan, mer svårbotlig cancer sjukdom? Ta mig inte fel, jag har 2 i släkten som har drabbats av bröst cancer. En dog och den andra fick båda brösten bortopererade. Jag själv kollar mina bröst veckovis då jag är 99 % säker på att jag en dag själv kommer hitta en knöl. Aldrig att jag kommer komma undan cancer, inte med vår cancer historia på både mammas & pappas sida. 6 stycken har fått cancer diagnosen i vår släkt, 1 har överlevt. Och det är den människa som förtjänar allra minst att överleva.

Cancer är en vidrig sjukdom som förstör och särar på familjer dagligen. Som är orsaken till många tårar, frustration och sömnlösa nätter. Alla som läser detta har på ett eller annat sätt varit i kontakt med cancer, alla känner någon eller har själv varit drabbad av den. Jag har sett hur cancern sakta men jävligt säkert drog vår familj i bitar, bitar som aldrig kommer att hitta tillbaka. Varenda dag kan man läsa om att mer yngre och yngre människor drabbas av det. Jag såg hur min pappa tvinade bort framför mina ögon. Jag har sett min klasskompis tindrande ögon när han blev friskförklarad för att ett år senare få tillbaka sjukdomen och slutade kämpa, för där fanns inget mer att göra. Precis samma besked vi fick. "Tyvärr finns där inget mer att göra." Jag minns det så väl. Pappa, jag & Ida sitter i läkarrummet. Dom säger dom orden i samband att dom har hittat cancer längs hela pappas ryggrad. Där, kan jag ärligt säga att luften försvann helt ifrån min kropp och mina lungor. Jag sprang ut därifrån och hyperventilerade för att överhuvudtaget kunna överleva. Mina ben ville vika sig men Ida höll upp mig. Det var den enda gången pappa såg mig gråta under hela sjukdomsförloppet. Varenda gång vi fick bakslag eller han grät så bet jag mig själv för att jag inte skulle bryta ihop framför honom, han skulle aldrig se mig sluta kämpa för honom, för mig eller för vår familj. Men om nätterna kvävde jag skrik och tårarna dränkte mina kuddar.

Jag vet, jag vet verkligen vad cancer gör med en. Så det är därför jag tycker att om man ska ha en månad om året så kan man väll ändå uppmärksamma alla sorters cancersjukdomar istället. Alla bidrag gör skillnad, jag köper alltid rosabandet märket och skänker 50 :- via sms. Kajsa skänkte pengar till Cancerfonden i mitt namn när jag fyllde år, varenda liten krona räknas. Va med och gör skillnad, stötta cancerforskningen. En för alla - alla för en.

Jag, min brors son & min hjälte. Min fantastiska pappa, som krigade enda ut till sista andetaget. Min kämpe, Gud vad jag älskar dig. Tiden läker inte sår. <3

Helgen har varit spännande, blev inte riktigt så som jag hade planerat den. Myskväll hos Peddo och en runda i stan med Ellen, lördag hade jag bestämt med mig själv att jag skulle låsa in mig med en bag in box heeeeeelt själv. Mm, gick inte så bra. Folk kom ändå. Och när jag vaknade i söndags vart ångesten på max.. Men de är fan inte mitt fel!
Söndagen skulle jag vara helt ensam tänkte jag, men nä. Samma sällskap kom då igen, och igår också. När jag står i duschen plingar det på dörren, springer ut, helt blöt i endast handduk. Avskyr det. Hataaaaaar att avbryta en dusch.

Nåja, tillslut åkte denna kille, biggi kom 2 svängar och sen åkte jag med dom in och tog en kaffe med Peddo.

Idag ska jag följa med en polare på ett ärende i stan och förmodligen en PW med Peddo om vädret klarnar lite. Fruktansvärt väder, hatar det. Men behöver rasta fläsket lite känner jag. Vägde mig igår, gått ner 1 kg till. 5 kg viktnedgång, 10 to go!

Och jag låter sjukt bitter, jag vet. Men jag vaknar av att kattajäveln slår sönder sin 4 blomkruka. Jag fattar inte vad det är för fel på den jävla kattafanen. Snart åker hon ut!

Nu ska jag äta 2 morotsbröd skivor, med lätt Philadelphia och salladsblad på. Fyfaaaaaan vad gott då!

When u stop doing things for fun, you might as well be dead.