Från ingenstans ikväll, ringer telefonen. När namnet lyster med sin närvaro stannar hjärtat. Trodde verkligen att jag skulle få en hjärtattack. Svarade med en ganska nervös ton, fastän jag inte vill visa mig svag på något vis för denna människa som gjort mig så mycket ont under tiden vi träffades. Han frågar hur det är och vad jag gör sen kommer dom där orden. Orden han alltid sa när han när han bara ville en sak. " jag vill träffa dig. " Jag frågar självklart varför. Vi har inte setts på över en månad, inte själva. Träffade han för några veckor sen på fyllan och då var jag bara jävligt elak mot honom, för det är vad han förtjänar. Han förklarade att han ville prata med mig om några saker. Nyfiken som jag var och är, frågar jag om vadå för saker. Men det skulle vi ta imorgon. Så han kommer hit imorgon. Hade han bara sagt att han ville träffa mig så hade jag sagt ett rakt nä men nu är jag alldeles för nyfiken på att höra vad han har att säga.

Lustigt nog har jag faktiskt tänkt att kontakta honom. Jag har misstänkt en sak som jag fick bekräftat idag gällande honom som jag tänker berätta imorgon. Som kan förändra allt. Och nu är jag nervös. Duktigt nervös. Dels för hur han ska reagera när jag berättar det jag har att säga och dels för vad han vill mig. Önska mig lycka till, det lär jag behöva.