Wellwell.. Tänke passa på att blogga genom datorn när den väl fungerar, den havererar totalt. Nåja, något nytt? Åhja!! Det har hänt en del här i kristianstad sen sist. Men jag minns inte ens hälften. Våren verkar ha kommit på besök, var ute och gick en runda i stan med Karro idag och avslutade dagen med en kopp kaffe i solskenet. Herregud vad det påverkar en positivt med lite sol, man blir automatiskt på mycket bättre humör.

Lördagen spenderade jag förresten i köpenhamn med min granne. Våra gemensamma vänner bjöd över oss så det blev öl & vattenpipa för fulla muggar med sjukligt många araber, kanske för att vi satt på ett arabcafé. Kvällen var riktigt kul men slutade inte lika lyckat då vårt tåg hem beslutade sig för att inte dyka upp. Ringde Jöns i all panik i Malmö då tåget vi äntligen kunde hoppa på gick bara till Lund.. 20 min i regn mitt i natten traskade vi till Jöns och sov där ett par timmar tills vi gick med trötta ögon till bussen och tog tåget hem mot kristianstad. Drog in i duschen och däckade ganska snabbt i sängen vid 10 tiden. Herrejävlar vad slut jag var men totally worth it!

Annars då? Jessica, Johan & lilla majsan hörde av sig i torsdags och frågade om dom fick komma på besök, SJÄLVKLART! Så det blev pizza och en himla massa bebismys. Hon somnade i min famn, den lilla trollungen. Hon är så go att jag inte kan sluta pussa på henne. Fantastiska lilla skitunge <3

Nåja, nästa helg ska jag till helsingborg på 1 & 2 årskalas! Har inte träffat dom små hjärtegullen på över 6 månader så det ska bli riktigt kul. Dom har vuxit så det knakar och kan inte förstå att Emilia blir redan 2 år och lilla Wille 1 år. Vart tar tiden vägen? Kan minnas dagarna fortfarande när jag fick reda på att Tina väntade dom och dagarna dom var födda, första gången jag höll dom och dom stal mitt hjärta. Små fisar.. Livet är bra mystiskt ibland!

Well, nu ska jag kila vidare. Peddo kommer snart på kaffe och jag ska städa undan lite till här hemma, idag är det en riktigt bra dag!

På Återseende!

Haha jag älskar bilden och minen majsan gör, thea ser ut till att ha bus i blicken! Tänk att dom växer så det knakar, det är helt galet vad stora dom har blivit redan och att jag ska få se dom växa upp. Det är en helt sjuk känsla. Och att dom från allra första stund, när jag fick hålla dom båda när dom var nyfödda tog mitt hjärta, det är obeskrivligt. Mitt hjärta dunkar föralltid ett extra slag när jag ser dom och det finns inget i hela världen jag inte skulle göra för dom, inget!