Okej, den kom. Efter 4 års konstant ovetande kom dagen igår. Den 27 oktober börjar jag en 6 veckors utbildning i en klass med 15-20 elever. Det är med en skräckblandadförtjusning jag skriver detta. Jag HATAR att inte känna någon och första veckan är det med teambuilding så vi ska lära känna varandra och jobba som ett team. Åh fyfan vad jobbigt det kommer vara första dagen, känner paniken redan nu. MEN, detta ska gå vägen.

Efter dessa 6 veckor är det 6 veckors praktik i det ämne vi valt. Jag valde vården. Efter dessa 6 veckors praktik kommer jag... det säger jag inte riktigt än! För det känns nästan lite för bra för att vara sant.. Alltså jag vill inte berätta för mycket än men direkt efter jag fick reda på detta ringde jag båda mina syskon och berättade det. Dom blev väldigt, väldigt glada för min skull och för en gångsskull kände jag mig riktigt jävla stolt och nöjd inför dom och jag märkte att dom kände likadant. Det första som slog mig var att jag måste berätta för min bror och syster,detta är så stort. Och jag LOVAR att berätta för er under resans gång men detta är något av det bästa som hade kunnat hända mig i denna stund. Detta kommer lösa ALLA problem så småningom, jag lovar er det. Gode gud!

Nu ska jag försöka tagga ner 2 slag, ta en cigg och lägga mig med mitt sovsällskap denna natt, hon har legat och snackat i sömne en bra stund nu! :*