Där har ni, ni som alltid velat se hur kvinnan som födde mig ser ut. Ta en titt på bild 3 & 5! Vem kunde ana vad som döljde sig under den ytan..

Springer ner i källaren och ska rota fram ett speciellt kort jag ska visa Nina, kommer över kalendern på bild. Ler och tänker när jag beställde den till pappa i julklapp. Läser varje månad, smeker över hans skrivstil "tvätta 12-16", "kaffe Ella 12", medan klumpen i magen växer ler jag för jag ser hans handstil, jag håller i något min pappa också har hållt i. Sånt är ovärderligt för mig nu för tiden. Bläddrar, BAM. "Sjukhuset" "provtagning" "cellgifter" "Ystad" "strålning". Tårarna strömmar ut och mina ben vek sig. I rädslan för att andra ska se mig packar jag ihop påsen och drar med den upp, sätter igång Tiny dancer i hörlurarna och bara minns, bölar en skvätt och ler. Ler för alla minnen, för allt vi gjort. Gråter för att ingen kan få tillbaka pappa och att vi aldrig någonsin mer kan uppleva ett minne tillsammans.