Dagarna flyter på rätt så bra här hemma, händer inte allt för mycket faktiskt.. Var sjukt partysugen igår men det verkar som all impulsivitet hos människor har försvunnet, borde de inte vara tvärtom på sommaren, haha..?! Well, dont know. Det blir iallafall en öl på stan i veckan, de gillas!

Annars då? Rökte vattenpipa inatt med en nyfunnen vän, hoho. det gick så bra att han kom ikväll igen, de va mysigt. Annars har de fan inte hänt så mycket, rätt tråkigt faktiskt.. Saknar österlen så det skriker om det också, ska ner till simrishamn i veckan och flytta in till Tusse för en natt är det tänkt, det ser jag framemot. Längesen jag hade lite kvalletid med henne bara. Saknar Majsan också, jäklar vad jag saknar henne. Och huliganerna i helsingborg.. och thea... Och mina syskonbarn.. Det blev jobbigt nu med all saknad.. Tänk om man kunde ha alla under ett och samma tak? På tal om alla barn nu, har sett rätt mycket på 16 & pregnant 2 där alla unga mammor förlorar alla sina nära vänner under graviditeten eller när deras barn är födda, HUR ÄR DET MÖJLIGT?! Börjar böla varje gång mammorna börjar prata om det, jag älskar alla mina vänners ungar lika mycket som om dom nästintill vore mina egna och det finns inget i denna värld jag inte skulle kunna göra för dom.

- Med handen på hjärtat har jag börjat gråta av glädje varenda gång mina vänner har ringt och berättat att dom väntar barn. Och jag skulle aldrig kunna tänka mig backa undan mina nära vänner för att dom väljer att bilda familj. Jag älskar Emilia, Wille, Majsan & Fredrikas lilla pyre så mitt hjärta värker, förstår inte hur man kan välja undan denna kärlek man får av att bara se in i deras vackra ögon & (visserligen har inte fredrikas pyre tittat ut än, men pyret är pyret ändå. <3 ) att få vara en del av deras liv. Det första jag gjorde när vi fick klartecken när Emilia var född för 2 ½ år sen var att åka upp till Helsingborg när hon bara var en vecka gammal. Jag minns känslan när Kenny kom in med henne, så liten. Så oskyldig och en sån tjuv som tog mitt hjärta med storm. Min älskade lilla tosa. Det har varit en ära för mig att få följa hennes framgångar och uppväxt på bara dessa få år och jag ser så innerligt framemot att få se alla knottar få växa upp och bli självständiga individer, precis som jag VET att mina nära vänner kommer tänka om mina framtida barn. Haha, jag minns när Tina skulle berätta för mig att hon väntade Wille, jag satt på fredrikas balkong här på näsby med henne & kajsa, Tina ringer och frågar om jag sitter ner, Ja sa jag. Då sa hon bara " My, du ska bli faster igen ". Mina ögon tårades direkt (av chock, glädje & kärlek förstås..) och jag tappade mer eller mindre hakan och frågade direkt om jag fick berätta för Kajsa & fredrika och det fick jag, men det skulle vara hemligt ett tag till. Eller när Jessica berättade, eller när jag fick smset från Fredrika. Gode gud, det är något helt fantastiskt speciellt.

Nu när det blev så mycket snack om barn måste jag pussa lite på mina kattungar, kommer bli så jävla svårt att skiljas från dom.. Kommer göra ont i mammahjärtat. Och nej, här blir inga riktiga barn förrän om ett par år fortfarande. JAG är inte riktigt färdig med singel & party livet än! ;) MEN jag skulle aldrigaldrigaldrig döma, ifrågasätta eller vända ryggen till för att mina vänner väljer den andra vägen, det är helt oförståligt att man bara kan göra så. <3