min kropp är på rehab just nu. försöker rena den nu så mina tarmar kommer må strålande. Druckit flera liter vatten ikväll och kissar som en jävla häst. Det är fan dyrt att vara nyttig! All nyttig mat kostar typ dubbelt så mycket, man dricker mycket vatten och det är gratis men sen när man blir kissig då kostar det toalettpapper och sen inte snacka om tvålen när man tvättar händerna. SÅ långt har ni nog aldrig tänkt så nu snackar ekonomen själv, haha.

Känner jag mig själv och mina vänner rätt så lär det bli hämt pizza ihelgen mitt i kajsas flyttröra.

Jag är fan helt uppspelt inför i helgen. Tills torsdag är det ganska lynt men sen börjar det dra igång.. Visserligen ska jag träffa Mattias imorgon, onsdag ska jag hjälpa kajsa och hennes mamma bära upp alla saker i lägenheten, torsdagen osäker än men på fredagen ska jag hinna med hjälpa kajsa, jessica kommer upp också, träffa Sune över en lunch och förhoppningsvis träffa min syster antingen fredag eller lördag och åka in till stan med henne. Och så blir det att pilla i kajsas lägenhet hela helgen men sover hemma på söndag tror jag. med andra ord - fullt upp!

nu börjar jag bli trött så nu ska jag snart hoppa ner i säng, får nog gå o kissa ett par gånger först. Blir fan kissig på 2 minuter igen.

ååh jäääävlar vilken fartfylld dag jag har haft idag! noooot.. Suttit i telefonen hela kvällen typ. Ringde först mormor som fyller år idag, Tänk att det är lixom ett år sen vi firade hennes födelsedag på löderups strandbad... fan, minns dagen som den vore igår typ.

En stund efter slog jag min syster en pling och frågade hur det gick för henne idag och under den halvtimmen ringde mattias 10 (!!!!!) gånger och spelade in på min eurovoice.. Snackade en stund med Jöns också, saknar han så himla mycket. hoppas på att kunna ses snart. Går allt enligt mina planer i sommar så ska jag åka upp till norge och besöka han, om han skaffat lägenhet såklart. haha. Pratade en stund senare med Mattias som ska till kristianstad imorgon och vi bestämde att vi skulle ses över en fika imorgon, MYS! :) Vi har börjat ses en gång i veckan och det gör mig så himla glad. Han får mig att känna mig så trygg.

Med detta menas då att jag får skjuta upp min städ dag som jag hade tänkt göra imorgon.. får göra det imorgon kväll istället.. har inte dammsugat på typ en vecka. ganska grisigt faktiskt.

  hittade denna bild på en kompis blogg där hon skrev ett väldigt fint blogginlägg samma dag pappa gick bort. Detta är den här synen jag vill minnas han, så glad men ändå ser så besvärad ut för att bli fotad, haha. så tjock o go han var. Hans hemska gula tröja som jag gärna påpeka hur mycket jag avskydde och såklart på hans stol vid köksbordet med spelkort i handen, det var pappa. Vad jag saknar han, fina papi. Hoppas du har det bra, vart du än är.   

En sann göteborgare, haha vad jag saknar dig goding!  

När jag klantar mig, när jag sviker dig, när jag sabbar och förstör. Var kvar ändå.

haha fyfan vad misslyckat.. glömde totalt bort dagens direkt efter jag publicerat det andra, hahahah. men hääääär kommer den!

Somnade inte förrän halv 6 imorse, vänt på dygnet igen.. Vaknade ganska sent då kajsa kommer instormade och säger att nu får det vara nog.. schysst kompis ha? haha. Vi har inte gjort för mycket idag, kajsa vart inne en runda i stan och jag halvsov på soffan. haha jag är så sjukt trött om dagarna för jag går lägger mig as sent och sover inte mer än 5-6 timmar. Och så slutar det alltid på kvällarna att kajsa lägger sig 10-11 och jag sitter uppe ännu längre för jag fastnar framför datorn..

Har iallafall hjälpt kajsa tenta plugga ikväll, förstår inte ett enda dugg av hennes papper så försökte mer leka duktig men pratade med min syster i typ lite mer än en timme, jag rensade lådor och jag försökte fylla i min tomma kalender, så mycket till hjälp var jag inte, haha.

vet att det inte kom upp någon dagens igår men jag kände att jag ville ha allt sagt som jag bar inom mig så därav det senaste inlägget. Så det kommer upp en dagens strax!

Måste faktiskt säga att det var väldigt länge sen, eller faktiskt innan pappa blev sjuk som jag mådde såhär bra som jag gör just nu. När pappa gick bort trodde jag det skulle ta flera år innan jag klarade av att tänka framåt. Att det finns faktiskt ett liv jag måste leva. Dom första månaderna kunde jag verkligen inte se att jag skulle leva vidare utan pappa. Det gick lixom inte. Hur hårt jag ändå försökte, att se mig leva ett år framåt gick inte. Ett svart hål såg jag. Döden såg jag. Jag trodde att döden var det enda alternativet jag hade. Jag ville till pappa, jag var tvungen att komma till pappa. Med dessa tankarna ville jag inte vara själv men samtidigt ville jag inte ha folk runt omkring mig. Jag drog mig för att gå utanför dörren och svarade helst inte i telefonen och kom på massor av undanflykter för att svara. Jag stängde många människor ute för jag ville inte vara ett problem för någon. Jag ville definitivt inte träffa människor på byn för jag fick för mig att dom kollade extra på mig, vilket jag fortfarande kan få för mig när jag är i kivik, men det rör mig inte så mycket mer. Det värsta är att få sympati ögon, fan vad jag hatar det. Jag vet inte hur många nätter jag grät och kvävde skrik, hur många gånger jag försökte tvinga mig in i pappas rum för att plåga mig själv, lukta på hans kudde för att få lukta hans lukt, en sista gång. Jag har fortfarande hans sovtröja han fick av mig från usa kvar, den luktar fortfarande lite pappa så när jag får en riktig pappa saknad går jag och luktar på den, för att få känna lite trygghet.

När jag sakta men säkert börja komma ur min koma och försöka tvinga mig tänka positivt, först att få en lägenhet här uppe och komma ifrån lägenheten i kivik jag älskat med hela mitt hjärta men alldeles för smärtsamt att bo kvar, fantastiskt stöd från mina vänner och peppande ord har lett mig till hur jag mår i dagsläget. Jag mår bra, jag mår fantastiskt bra som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Med detta säger jag inte att jag inte kommer komma ner i svackor igen, pappas bortgång är fortfarande väldigt färskt och fortfarande väldigt smärtsamt att tänka på. Varenda kväll kommer scener från sjukhuset upp, från begravningen, från att se han död i kistan, från tiden innan han var sjuk och framförallt får jag för mig för jämnan att jag måste ringa pappa. Han kommer alltid finnas i mina tankar och dessa scener kommer för alltid att spelas upp i huvudet. Jag kommer ha många nätter som jag kommer gråta mig till sömns och jag kommer säkert bryta ihop men att må som jag mår just nu är ett stort steg för mig.

Om 10 dagar är det 5 månader sen och jag kan ärligt talat inte förstå vart tiden har tagit vägen. En bit av mig dog samma sekund pappa gick bort och jag kommer alltid betrakta honom som en av dom starkaste människorna jag känt. Jag saknar han varenda sekund, varenda minut, varenda dag, varenda vecka och varenda månad, det är något som fattas mig. Men jag måste leva vidare, mitt liv kan inte vara still mer. Jag vet att varenda håll jag går är pappa med mig och jag är ganska säker på att han är stolt över mina val jag gjort på sistonde.

Jag kommer föralltid älska honom och jag kommer berätta för mina barn hur deras morfar kämpade för mig när jag var liten. Jag kommer berätta för mina barn hur stolt deras morfar var för hans barnbarn och hur mycket han älskade dom.

Med detta skrivit har jag bara en sak kvar att skriva.

Kom aldrig och säg till mig att jag inte sörjer min pappas bortgång, kom aldrig och säg att jag inte saknar eller älskar honom för att jag inte pratar lika ofta om honom. För här är beviset, här står allt jag hållt inom mig.

Älska och ta hand om varandra, glöm inte att säga hur mycket din kompis, din partner, dina föräldrar eller syskon betyder för dig. Det var precis att jag hann säga det till min pappa för vi vet aldrig vad som väntar imorgon.