Denna dagen kan ta sig i röven. Min vapendragare ligger på sjukhus, jag har en panikångestattack på väg och känner ilska mot pappa för hur fan han kunde lämna oss i skiten. Jag är så ruskigt nära ett utbrott så vet intr vart jag ska ta vägen. Jag har ingen rätt och inte känt mig arg på pappa förrän nu. Aldrig känt ett sånt behov av att få träffa han som jag har just nu. Kom förfan hem nu, detta är inte roligt längre.