.... vilken resa! Enda sen jag skrev på antagningsbeskedet på kompetensarna har mitt liv bara gått uppåt, både psyiskt och fysiskt. Jag har träffat människor som gjort mig till en bättre människa, rutiner och nya bekantskaper. Kompetensartiden ligger mig VÄLDIGT varmt om hjärtat och jag kommer alltid minnas det med ett väldigt leende på läpparna. Och vad som kom ur det då? VÄNNER, en fantastisk praktikplats som också ledde till jobb!! Den 2 februari börjar jag min 12 månaders anställning. När allt bestämdes ville jag bara börja gråta på mötet, men höll mig men fick världens goaste kramar av mina kollegor efteråt när jag berättade det. Jag har verkligen hamnat rätt och är så tacksam att folk trodde på mig och gav mig denna chans. Det hade aldrig gått utan en fantastisk handledare, underbar chef/Chefer & kollegor, jag är så himlahimlahimla nöjd!

Och i allt detta har jag börjat styra upp en 25 årsfest.. Jepp, jag blir halvvägs tills 50 i mars! Och det skall NATURLIGTVIS firas, i högsta grad! Jag hyrde i dagarna en lokal och alla inbjudningar är iväg. Det blir förhoppningsvis hela min familj, extra familj, släkt och en hel del vänner! Jag fick dra ner vänner rätt rejält, kan lixom inte bjuda för att vara snäll utan nu har jag prioriterat dom som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, som alltid backat upp mig och som jag har kontakt med. Och sen blev det ju några + one, så vi är uppe i ca 60 pers.. What can I say? Alltid haft mycket vänner och dom ska jag bannemig fira med! <3 Tysklandsresan är bokad också, 7 mars bär det av! Jag skall stå för mat & dryck på festen, de tkr jag alla mina gäster är värda! Bästa Kajsa skall hjälpa mig med maten och fina Ida med tårtor, bara där försvinner nästan 3000 som jag sparar än vad det skulle gjort om jag skulle beställt maten. Och ikväll pratade jag med Hampus så han fixar musik anläggning, iiiiiiiiiihh vad jag längtar!! Håller på att smälla av! 

Meeeeen.. Har 2 andra stora grejer som händer innan dess! Ung cancer hade i höstas en "önskelista" där medlemmar, antingen som drabbad eller anhörig fick mejla in en önskning som dom sedan skulle hjälpa oss med om vår önskning blev medtagen. Vilket min blev, min och 89 andras! Min önskning var att ta med Tina, som i ur och skur stod vid min sida under pappas sjukdomstid & bortgång till Göteborg för att skämma bort oss med hotell och en mysig kväll och på lördag bär det av! Vi åker första klass upp och hem, bor på 5 stjärnigt hotell mitt i smeten och bokat bord ute. Herrejäklar vad jag längtar! En kväll med Tina & bästaste Janniké, mycket mer kan jag inte begära i skrivande stund! Ska bli så mysigt att bara mysa, sitta med en flaska vin och lösa världsproblem med dom. Det är de som är så himla skönt med dom, man behöver inte göra något speciellt, vi kan lixom ha lika kul att ligga i gräset en sommardag som att festa. Gah, jag längtar!!

OOOOOOOCH!! För att inte glömma så är biljetterna bokade till 50 shades of grey filmen, OMFG!!! DÖÖÖÖÖÖR! Cassie & Freddie ska jag gå med och jag tror jag kommer dö 10000 gånger om under filmens gång, kan inte fatta att dagen snart är här att den skall gå på duken, som jag och alla andra världens kvinnor har längtat! 

Hela jag är så full av tacksamhet och glädje så jag tror inte riktigt någon kan förstå, knappt jag själv. Jag mår så oförskämt bra i dagsläget och allt känns bara så...bra. Jag vill inte ändra på något, inget alls. Jo, såklart, ha pappa här.. men det går ju inte. Men han är med mig ändå, de vet jag. Tror nog han är litta stolt över mig där uppe bland molnen, för det ska gudarna veta att det är bannemig jag, jag är stolt över mig själv! 

ps. läs gärna inlägget under detta, viktigt. ds.

tog denna text från en tjej som satte alla prickar rätt.


Jag är precis som du men ändå alldeles olik.

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad.
När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.
Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen.
Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tvskärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.

Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.
För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig
trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.
Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.

Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?
Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.

Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer.
Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.
När du känner att du inte orkar vara förstående längre- gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera. Det måste du låta oss få. Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv.

4 år sedan idag och varenda årsdag vaknar jag 04.01, samma tid du försvann. Du var så mycket mer än just en pappa. Du var min trygghet, min bästa vän och mannen i mitt liv och det finns ingenting jag inte skulle göra för att få dig tillbaka. Jag älskar dig med allt jag har och är och tron om att vi en dag ses igen gör att jag fortsätter leva mitt liv, här. Utan dig. Så länge. Jag älskar dig, always did and always will. Vi ses i bland molnen.. ??

Beskriv året med tre ord.
Svar: Glädje, osäkerhet men lycka!

Bästa köpet?
Svar: utan tvekan min nya bebis, iPhone 6 plus!

Vilka sånger kommer påminna dig om 2014?
Svar: Oj.. Tear the roof up, twerk it like miley, albatroz, samsara, åh så många!

Vem har du umgåtts med mest?
Svar: jag har lärt känna så många nya människor under året men dom jag umgåtts allra mest med är väll Fredrica, Matilda, Hosham & Biggi!

Har du haft ett förhållande under 2014?
Svar: ett för jävla bra förhållande med mig själv!

Vart reste du under 2014?
Svar: haha.. Danmark..?! Nästa år!

Vad var din största tabbe 2014?
Svar: alltså detta året had varit ett av dom bättre, klart jag gjort små misstag men inget livsförändrande. Skall jag tvunget nämna något är det väll att jag har litat på fel personer!

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Svar: att vår familj återförenades & att vi alla kommer överens. Och SÅKLART att jag började kompetensarna, absolut bästa som hänt mig!

Har du blivit bättre på något?
Svar: att ta hand om mig själv och andra. Att bemöta nya människor och prioritera vad som är viktigt att lägga energi på samt vilka som inte är värda det. Min självkänsla har blivit toppen!

Vad var extra dåligt med året?
Svar: haha, inget dåligt så.. Förutom att pengarna kunde väll rullat in lite extra snabbt!

Vad var extra bra?
Svar: alla nya människor jag lärt känna och tycka om. Jag har lärt mig så oerhört mycket av dom och under årets gång så jag kan inte benämna bara en sak!

Lärde du känna några nya människor?
Åh ja, fantastiska människor!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Tog tag i mitt liv och visade vad jag gick för & det har lönat sig! :-)

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Svar: Allt! Alla!

Största framgång på det privata planet?
Svar: att jag har växt som en person, jag kräver respekt för att ge respekt. Det har jag inte gjort innan!

Vem saknade du?
Svar: pappa, såklart. <3

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Svar: jag tänker fortsätta köra mitt race nu, på bara 2 månader har jag tagit mig längre fram än någonsin och aldrig trivts så bra med mig själv och min omgivning.

Tror du 2015 kommer bli lika bra?
Svar: 2014 är ett svårslaget år, vi får väll ge det ett försök? ;)

Vad kommer du sakna från 2014?
Svar: allt, det har varit ett fantastiskt år! Men framförallt all kärlek jag sett.

Vad önskar du att du gjort mer?
Svar: synat alla bluffar!

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Mat, haha. Ääääääääälskar mat!

Och så slutligen; dina planer inför 2015?
Svar: bara köra på, det finns inget stopp nu, bara kör!

Vad vill du säga till dig själv inför 2015?
Svar: NJUT! Av varenda sekund! Ge kärlek, va tacksam för varje dag. Allt är verkligen bra!


Tack 2014 för detta året, dig kommer jag alltid förknippa med framgång & lycka!

omg, festade vi eller festade vi igår! De va dags för klassfest & alla vart lika taggade. Började med att käka pizza och direkt när vi kom innanför Emelies dörr drog festen igång & de va så FÖRBANNAT jävla roligt att träffa alla mina finisar igen, som jag saknat dom. ???? vi drack, dansade, tafsade på bröst, smiskade och pussades och kramades, allihopa! Jag ville verkligen inte att kvällen skulle ta slut. Vid halv 1 drog vi till Grand och gav gärnet, dansade bort alla kalorier och hade de sjukt kul!

Idag mår jag verkligen som jag förtjänar, verkligen bajs... Men de va så värt det. Har saknat alla så de nästan gjort ont och en bättre första klassfest kunde jag inte begärt och nu börjar vi planera för en ny, iiiih! ^^

Praktiken går SÅ bra, helt glömt bort att skriva om det. Jag trivs SÅ bra och har fantastiska kollegor, det känns verkligen rätt. - Livet kan va allt bra fantastiskt ibland.

Kan ni tänka er att det har gått 6 veckor sen jag började på kompetensarna?! I fredags hade vi vår sista dag tillsammans och det var värre än vad jag kunnat tro att skiljas från alla.. Fyfan. Vi kändes faktiskt som en enda stor familj och jag har aldrig haft så roligt i mitt liv som jag haft under dessa veckor. Jag har verkligen hittat vänner för livet, det är helt galet. Trodde aldrig någonsin det när jag steg in på läkarvillan den 27 oktober.. Kommer sakna vårt lilla gäng och alla internskämt, fan det är ingen annan än vi som skrattar nör vi säger att vi klappar katten, haha..

Aja, usch.. Vi käkade på steakhouse hela klassen på lunchen iallafall som ett litet avsked och avslutade dagen med film på skolan och världens största gruppkram. Som TUR är ska vi klassfest nu till helgen som kommer, det ser jag framemot! ^^ är helt övertygad om att vi kommer hålla kontakten och det glädjer mig oerhört mycket.

Imorgon börjar jag min praktik, NERVÖS!! På ett ålderdomshem skall jag ha det, 8 veckor! Börjar inte förrän 14 imorgon, kommer känna mig helt värdelös första dagarna.. Gör alltid de när jag inte kan något men vafan, det kommer bli bra detta! det är ju vad man gör det till, ellerhur?!
Är så oerhört tacksam för jag fick denna chansen, det är min tur att glänsa nu!

Slänger upp lite bilder vi tog i fredags, puss & kram!

Mina favvisar!

Jäklar vad tiden har gått fort, helt galet. Men vilken fantastisk känsla det är att ha något att göra varje dag. Jag vaknar med ett leende, VARENDA morgon trots att klockan ringer 6.30 för jag vet att jag ska göra något skoj och gör något med mitt liv, hoho. Skolan går hur bra som helst och varenda dag dör jag typ av skratt. Åh, önskar jag kunde skriva allt. Men allt går bra, alltså riktigt riktigt bra. Jag är så JÄVLA stolt över mig själv, ni anar inte. Och klassen är amazing, klickar verkligen med alla. Är så bekväm så jag hade kunnat bajsa framför dom.. typ. haha nä men ni fattar...

Det enda negativa i mitt liv är just nu är att jag är förbannat jävla äckelmätt & sur för att telenor inte skickat min telefon än... JUST en svart iphone 6 plus på 64 gb leveransen är försenad... Men dom har lovat att den skall komma nästa vecka, hoppashoppashoppas!!! Min sketna jävla iphone 4s trillar ihop, nästan så jag skäms fan.. Den kan dö fast jag har 80 % på batteriet, SJUKT jävla irriterande.. längtar så jääääääkla mkt tills min nya stora bebis kommer.

Nä vet ni vad, snart kommer Ellen hit en liten sväng, norsk-svensken är hemma om & det skall jag faktiskt ta vara på! Imorgon är det skola igen & eftermiddagen friskvård.. Vi ska spela fotboll, i tivoliparken....... SKOOOOOOOOOOOOOOJ! Ska spela fett trög så jag kanske slipper! ^^

en bild ja hittade i arkivet här på bloggen, tagen för 2 år sen denna månaden. Minns att det var en mysig dag <3

Alltså. Om jag bara kunde sätta ord på alla tankar som går i huvudet som jag bara vill skrika ut. Jag tror nog ingen kan riktigt förstå hur mycket jag har växt under dessa ynka tre dagar jag har gått i skolan.

I måndags började jag. 9.00 på läkarvillan. Ni kan ju bara tänka er vilka spagettiben jag hade. 16 ungdomar samlades, alla av samma anledning. På dessa 3 dagar jag pratat inför klassen, hållt redovisningar längst fram inför alla och skrattat så jag har gråtit med dom. Förstår ni själva? Jag som ALDRIG pratade högt när läraren frågade, ännu mindre VÄGRADE ställa mig och redovisa. Men det har jag gjort, jag har gjort uppgifter med lag som vi blivit uppdelade i, druckit kaffe med alla, käkat lunch med tjejerna. Alltså jag tror ingen kan förstå hur STORT detta är, hur modig jag är jämfört med innan..

Klassen är underbar, lärarna är fantastiska, kurserna är intressanta. Jag har gjort uppgifter, pratat med min matchare, ringt till boende och frågat om info-intervjuer.

Detta är verkligen det allra bästa jag har gjort i hela mitt liv och efter bara dessa få dagar kan jag nog ärligt säga att jag har hittat vänner för livet. Kommer ni ihåg i början av detta året, att jag skrev att detta är förändringens år, mitt år? DET ÄR DET!!!! Herregud.. detta är min tid!

Och som grädden på toppen, så har jag beställt en iphone 6 plus ^^ kommer förmodligen nästa vecka. Tror jag svimmer av glädje!