med tanke på att min dator har havererat helt och min mobil sjunger på sin sista vers tog jag tag i saken och ringde min bror och frågade om han inte kunde fixa min dator och det kunde han! :) Så jag åkte ner till österlen igår och dumpade min dator och snodde med mig en av Joannas datorer så jag kan ha denna så länge men jag är helt kär, tror nog jag behåller denna! ;)

SÅ tacksam för att jag blivit beviljad månadskort och kan nu ta mig runt i Skåne, 3 arbetsintervjuer - HERE I COME!

Jag kan äntligen skriva att jag är fri. Fri från allt som har tyngt mig i flera år, fri från onda tankar och beroende. Fri från destruktivt beteende och onödiga människor.

Jag är fri.

Vi har något att berätta för er, bilden säger allt

10 saker om mig:

1. Jag älskar min katt oförskämt mycket, hade dött om hon försvann.

2. Börjat prata med min min gamla bästa vän från högstadiet igen, sjukt märkligt.

3. Jag tycker magrutor på tjejer är fult.

4. Jag har världens absolut bästa vänner.

5. Har ett fede stort hål i tanden men är galet tandläkar rädd... Vågar inte ringa och boka ens.

6. Saknar mina sömnisar men kan helt enkelt inte kontrollera det så spolade ner resten i toaletten.

7. Jag har en för-kärlek till öl, swedish house mafia, Avicii & mat. Godis också, och chips.

8. Trött på allt vad Kristianstad är, står för och innehåller och vill flytta till Malmö eller Helsingborg.

9. Måste dricka en cola light om dagen & en kopp kaffe, funkar inte annars..

10. Det bästa jag vet är att sova, i en fluffig säng i trosor. Rena himmelriket.

Där har ni, ni som alltid velat se hur kvinnan som födde mig ser ut. Ta en titt på bild 3 & 5! Vem kunde ana vad som döljde sig under den ytan..

Springer ner i källaren och ska rota fram ett speciellt kort jag ska visa Nina, kommer över kalendern på bild. Ler och tänker när jag beställde den till pappa i julklapp. Läser varje månad, smeker över hans skrivstil "tvätta 12-16", "kaffe Ella 12", medan klumpen i magen växer ler jag för jag ser hans handstil, jag håller i något min pappa också har hållt i. Sånt är ovärderligt för mig nu för tiden. Bläddrar, BAM. "Sjukhuset" "provtagning" "cellgifter" "Ystad" "strålning". Tårarna strömmar ut och mina ben vek sig. I rädslan för att andra ska se mig packar jag ihop påsen och drar med den upp, sätter igång Tiny dancer i hörlurarna och bara minns, bölar en skvätt och ler. Ler för alla minnen, för allt vi gjort. Gråter för att ingen kan få tillbaka pappa och att vi aldrig någonsin mer kan uppleva ett minne tillsammans.